Story off the soffa

Efter några dagar i nya lägenheten "byggde" Emelie en "soffa" åt oss. Den består av några ihopvikta filtar på varandra och typ 4 kuddar eller nåt. Man tager vad man haver. I fredags tyckte vi att Nu får det fan vara nog! och bestämde oss för att vi skulle ha en soffa. Vi hade redan varit på IKEA och spanat och kommit fram till att IKEA egentligen inte har några soffor alls. Ta t.ex. Ekeskog. Den är sköns som en yppig kvinnas byst. Man sjunker ner som i bomull när man lägger sig i den. MEN HUR SER DEN UT??!!! Okej, något lite snyggare ville vi ha. Vi provade alla soffor på IKEA och konstaterade följande: Om en soffa är ful, är den skön som en redig fylla. Är en soffa snygg, så känns den som en träbänk. Första gången vi såg Ekeskog älskade vi den, för den va så skön men.. it just doesn't cut it.

Så vi gick till mio. Här fanns ju mycket att välja på. Säkert fyra fem soffår föll oss i smaken. Så kom vi till den vi sett en gång förut, och som vi älskade lika mycket nu som då. Som inbjuder till långa kvällar med "hemmabio", dagar med tv-tittande och nätter med dreggel på soffkuddar. Eton. Kort, häftigt och äckligt mycket USA-wannabe. Nu pratar jag om namnet. Soffan ser ut såhär:

Jag vet. På bild är den faktiskt inget sådär jättekul att hänga i julgranen. Men i verkligheten är den faktiskt inte alls dum! Den typ håller ihop bättre - eller nåt - i verkligheten än på bilden. Den va dyr som sjutton, men den är både snygg och skön. Och det är värt pengar.

Nu trodde ni kanske att allt gick bra. Att vi nu sitter i den fina Eton-soffan och ser på teve. Spelar xbox osv. Nä! När vi tittat på klädsel, valt om vi skulle ha två-sits eller tre-sits. Provsuttit andra soffor. Diskuterat vilket trä som ska vara i benen. Hur lång den är. Om den är värd pengarna. Ja, allt sånt. Så hör vi leveranstiden.

Man kan ju tänka sig att det finns ett centrallager. Ungefär som det där ikea har nånstans en bit söderut. Sådär tre fyra kilometer långt. Så funkar inte mio, tror jag. Så här går det till. När man beställer en soffa. Så skickar de ett brev - inte mail - brev till någon by i centrala kina. Där sätter en liten man igång att tälja benen till soffan. Samtidigt skickas ett papper till Sydkorea där de får reda på att det behövs tyg till en soffa. De sätter igång att sy. För hand. Stoppningen kommer nog från afrika, eller kanske lamor i centralamerika (eller vart nu lamor finns). och soffan byggs nog på en grekisk ö med max 25 invånare. För att allt ska komma till en grekisk ö med 25 invånare, och sen till mitt vardagsrum i Sverige tar det inte mindre än sju till åtta VECKOR!!!!!!!

Fattar ni!? Det tar Mio sju till åtta långa golvhårda, stjärtplattande, ryggmördande veckor att få fram en sablans soffa! Och nu sitter vi här på golvet, får kalla rumpor och ömmande ryggar och räknar dagarna tills vår fina soffa knackar på dörren. Ack ack.

Blogg blogg, Paris andas smogg.