Senaste Nytt: Hellacopters Spelar in ny video!

Jag har fått insider-information om att hårdrocksbandet Hellacopters nu spelar in en ny video. Hur vet jag detta? Jo, när jag och Pierre, vår praktikant, lämnade tillbaka backline-grejerna från lördagens Malmvägens dag så kom en tjej i en skåpbuss märkt "Berras bilar" som även var o hämtade grejer när vi var o hämtade hyrgrejer i fredags. När hon öppnat skåpbilen började hon lasta ut gitarrförstärkare efter gitarrförstärkare. Totalt var det nog en 10-12 st. Jag frågade om det hade varit gitarrfestival, hon berättade att det spelats in hårdrocksvideo. Jaha, vad är det då för band som lirat? Undrade jag nyfiket. Det är Hellacopters som spelat in en ny video. Så nu vet ni vem som sa det först!

Heldag med amatörer.

I lördags var det Malmvägens dag i Sollentuna. Vi filmade ett program späckat med amatörer. De enda som egentligen hade på scen att göra var en barnkör från Svenska Kyrkan och två elever från SFG. Resten tänker jag inte kommentera, fi fan, fi fan...

...men vad gör det egentligen!? Sverige vann ju faktiskt Hockey-VM! Helt fantastiskt. Visserligen var det dagen efter Malmvägens dag, men det vägde upp fett för helgens helhet. Sen va ju sushi inte helt fel i lördags heller. Feta props till Söderholtz'arna.

Det GÅR att backa med släpvagn.

Idag har jag på egen hand tagit reda på att det faktiskt är möjligt att backa med släpvagn. Det är sant! Det verkar helt omöjligt i början. Allt är bakvänt, den hamnar inte där man vill. Om man pratar i telefonen samtidigt blir det ännu svårare, men det GÅR!

Jag och vår praktikant Pjär va o hämtade grejjer till Malmvägens Dag som går av stapeln imorrn. Trummor, gitarrstärkare o dyl. Vi blev lite vilse och jag fick backa med släpvagn samtidigt som jag fick veta av Björn i telefonen när jag skulle vara på Essingen på tisdag. Bra timing Björn, riktigt bra..

Nåväl, det GICK att backa med släpet, jag repade inga bilar, körde inte över några barn eller något sånt heller.

Nu måste jag jobba.

På dagis.

Förutom att ta bilder på mig själv med en dator, så var jag o hälsade på Emelie på dagiset. (Hon jobbar där). Det var fullt ös, jag har alltid trott att det var världssofta jobbet, men de sliter nog lite ändå. Jag försökte få på anton...? arvid...? axel...? Vad han nu hette så försökte jag få på honom en haklapp, jag kunde inte. Ungen ville ju inte! Vad ska man göra? Ta på den bara. Sa Emelie, visst. Vaddå bara, han stretade ju emot, måste jag tvinga honom? Fabian, du blir nog äcklad av min berättelse, men för alla andra som gillar barn, så har ni lite förståelse för både barnet och mig.

Jag har jobbat i kanske 3 timmar idag, sammanlagt! Men titta, nu är det slut där ute också, så nu får jag åka hem. Lysande!

För mycket tid på jobbet.

Huuuuu.. Kolla! När man har lite för mycket tid på händerna ska man gå till humac i Västermalmsgallerian, där kan man, förutom att fynda Apple-prylar, ta sjukt bra bilder på sig själv med "photobooth" eller vad det hette.

På tal om lägenheten...

Med en sprojlans blogg tänkte jag att jag kanske kunde lägga upp lite bilder på lägenheten. För att fylla ut lite, och för att det är det största som händer nu egentligen.

Det här är alltså hallen, den är ganska stor, och sitter ihop med vardagsrummet och därmed även köket, eftersom det är en sånhäringa modern "öppen planlösning". Inga av möblerna är våra. Bilderna togs innan eller i samband med att kontraktet skrevs.








Så här ser köket ut på lite närmre håll, alla vitvaror är från '05. Det som inte syns på bilden är tvättmaskinen som står innanför gluggen till höger, även den från '05.

Badrummet är väl OK, lite nya badrumsmöbler kommer att sitta fint. Kanske någon sån här kakeltäckarplast i en skön färg på den blåa randen i kaklet skulle va bra, för att få en lite snyggare helhet.










Helhetsintrycket är positivt, iaf. för min del, allt är riktigt fräscht redan från början. I hela lägenheten (utom toaletten, ja) ligger det en ljus beige-gul plastmatta som är lite lätt prickig. När jag tagit reda på vad som är under så ska vi nog ta o lägga ut ett nytt "riktigt" golv, dvs. antingen laminat eller trä. Trä är fint, men snäppet dyrare. Kanske värt det?

Nya vuxenpoäng.

Vi har letat, vi har åkt skytteltrafik till Uppsala, vi har bjudit, vi har förlorat. Vi har tittat o luktat o lyssnat, vi har gått på sneda golv. Och nu, äntligen har vi vunnit, vi har besegrat de fula mäklarnas envisa tjat om att "det här är ett superläge", "det är ju ganska låg avgift", "den sticker nog inte iväg så mycket med det här höga utgångspriset". SÄKERT! Var allt vi sa. (Bengt-Olof Schöön visste inte ens om det var stamrenoverat, fyyy!)

Så hittade vi en. Djäknegatan var ju favoritområdet hela tiden, men Djäknegatan var dyr. Visst visst, fina lockpriser kanske, 595.000 som slutar uppe närmare åt mille-hållet än åt 595-hållet har vi sett med egna ögon minsann. ÄH, vi tittar på den här också.

Djäknegatan 40. 5:e våningen, 55.1kvm, 595.000: Fint, den va ju fräsch, fin utsikt, nära till stan också. Den blir väl lika dyr som de andra. Skit samma, vi lägger ett bud. 595k var lagt. Vi la oss 5.000 över.

Den är Er, säger mäklaren i luren. Jag står i förrådet på jobbet för att inte bli störd av chefer, kollegor och högljudda elever. Ni har vunnit budgivningen, hon som la utgångsbudet kunde inte gå vidare, är ni intresserade? Oj, jaha, OK, vänta. Vad händer nu? Jag ringde nog 20 samtal på fem minuter. Emelie- pappa- mäklaren- pappa- mäklaren- Emelie- mäklaren- pappa....

Två dagar senare sitter jag i en 55.1kvm stor lägenhet på Djäknegatan 40 i Uppsala och skriver ett "Överlåtelseavtal" för en bostadsrätt. Vi har köpt lägenheten.